Cykelsnack

Cykelsnack

Om bloggen

I denna blogg skriver jag om cykling, cyklar och cykelteknik

Flèche Nordique lag ”Les drougés de bitumen” (Asfaltsnarkomanerna)

TurerPosted by Bengt Sandborgh Tue, May 25, 2010 22:25:05

Många av mina bästa randonneurminnen härrör sig från de 6 ”flechar” jag kört. I Pingsthelgen var det dags för den 11:e upplagan av ”Flèche Nordique”. Arrangör var Ulf Sandberg i Skövde. Det står, i och för sig, IOGT/NTO, Skövde som officiell arrangör men 100 % av allt jobb utfördes av Ulf även denna gång.

En fleche är randonneurlopp för lag. Ett lag får ha mellan 3 till 5 deltagare. Man ska på 24 timmar cykla minst 360 km för att bli godkänd. Lagen planerar sin egen rutt, det enda som är fastställt är målgången i Skövde klockan 10.00 på söndagen. I sin anmälan till loppet ska man ange vilken rutt man kommer att ta och vilka orter, med beräknade passertider, man tänker använda som kontroller.

Eftersom det utdelas pris till det lag som kört längst är det en väl bevarad hemlighet hur långa distanser de olika lagen anmält.

Jag fick ihop en rutt på 449 km som kan ses här: http://www.gpsies.com/map.do?fileId=hnzruehgymrxzlgs

Start i Södertälje. Stämpla i Nyköping, Söderköping, Kisa, Nässjö och Tidaholm + Skövde.

Från början var vi fullt lag med 5 deltagare men efter ett avhopp var vi 4 som tog pendeln ner till Södertälje för att starta. Bengt S, Niklas W, Johan N och Magnus H.

Väderprognosen för dygnet såg mycket bra ut. Sol, medvind och liten risk för regn.

Efter en första startstämpel och lite klädjustering var vi snart ute på vägen. Hela vägen till Söderköping var samma sträckning som för Tumba 40-milen. Denna gång tog vi en annan väg genom Nyköping och siktade på gågatan och rakt på järnvägsviadukten. Denna lördag var inte den bästa för detta vägval. Det pågick en massa jippon och en marknad i centrala staden. Men, efter lite kryssande bland folk, var vi igenom och tog en första rast på MAX.

Nästa delmål var färjan vid Kvarsebo. Vi hann lagom med en glass i lugn och ro innan det var dags för ombordstigning.

Statoil i Söderköping ställde upp med stämpel (och fika) som kontroll 2.

Nu var det 91 km på helt okända vägar till nästa stämpling i Kisa. Redan efter ett par km utanför Söderköping tyckte jag inte det stämde. Jag hade bara med mig kopior från ”Motorcykelkartan” i skala 1:275 000 som hjälpmedel och på den såg det ut som om vi skulle ta vänster i utkanten av Söderköping. Men någon sådan avtagsväg kom aldrig. Magnus frågade en man om vägen och enligt honom var det rätt väg så vi fortsatte framåt. Efter några km fick jag för mig att vi ändå var fel, men att det inte var någon fara. Det skulle bli en liten omväg bara.

Då kommer vi till en T-korsning där det står ”Ringarum” åt vänster och inget åt höger. Nya kartstudier gör klart för mig att vi är på helt rätt väg! Det gör oss så pass glada att vi felbedömer var på denna väg vi befinner oss. ”Ringarum ligger vid kusten, dit ska vi inte” tyckte Magnus. Och eftersom det inte stod något skyltat åt höger så tyckte jag att vi skulle ta åt det hållet. Vid nästa korsning ska vi ta åt det håll det inte står ”Ö Ryd”, bestämde vi också. Så vi tar höger och börjar trampa. Efter en halvmil så kommer vi till ett samhälle. ”Ö Ryd”, står det på skylten till min stora förvåning. Efter lite mer kartläsning faller bitarna på plats. Det är bara att vända om. Men nu är vi 100 på var vi är i alla fall!

Det var fina cykelvägar vi lyckats hitta. Jag kan verkligen rekommendera ”Motorcykelkartan”. De rödmarkerade vägarna (=rekommenderad motorcykelväg) är ofta idealiska också för trampcykel. Kuperat landskap, kurviga vägar och den ena fantastiska vyn efter den andra. Vi sitter bara och njuter.

Åtvidaberg är nästa hållpunkt. Johan ville äta något men när vi följde skyltarna mot väg 134 så leddes vi runt samhället och det fanns inget ställa att gå in på. Men vi tog en liten rast vid vägkanten och stoppade i oss av matsäcken.

Nästa kontroll var i Kisa efter 234 km. Vi kom dit ungefär enligt schemat och hittade en bra pizzeria för ett skrovmål. Här börjar Johan må dåligt och har väldigt svårt att få i sig maten. Då han är diabetiker är det extra noga med mat.

Men han bestämmer sig för att fortsätta och vi sticker från Kisa 22:00. Redan efter en knapp mil säger Johan att han mår dåligt och att spyan ligger väldigt nära. Det är inte alls bra eftersom han just tagit insulin. Om man då kräks upp all mat måste man äta lika mycket på direkten annars kan det bli farligt. Det blir tyvärr så att Johan bryter och han vänder tillbaka till Kisa för en hotellnatt.

Nu är vi bara 3 som cyklar i det tilltagande mörkret mot Nässjö och nästa kontroll.

I Nässjö visste vi att det fanns en 24/7 Statoil där vi tänkte stämpla. Frågan var om det var nattlucka eller om man kunde komma inomhus. Jodå, det var öppet. Tyvärr var vi inte ensamma. Varenda berusad människa i Nässjö var också där. Det var raggarbilar, hottade 740 med tonade rutor och EPA traktorer. Killar med sydstatsflagga på jeansjackan, osv, osv. Vi var verkligen på bonnvischan! Men vi blev inte alltför hårt ansatta och kunde fylla magarna igen.

Nu var Jönköping nästa mål. Vi tog stora 2+1 vägen. Inga problem med trafiken så här på småtimmarna. Ett öde Jönköping passeras enkelt och utan navigationsproblem.

Till vår sista kontroll i Tidaholm hade jag valt en mindre väg som gick från Habo. Här blev det återigen lite tveksamheter vad gällde vägvalet. Men med hjälp av 1 km grusväg kom vi till avsedd väg.

Vi anlände till Tidaholm ca 07:20. Vi fick inte stämpla innan 08:00 för att kunna visa att vi cyklat minst 25 km under loppets sista 2 timmar.. Vi hittade ett par parkbänkar att rasta på. Magnus fick ägna en stor del av rasten till att byta bakväxelvajern. Men det gick problemfritt.

En morgonpigg hundägare fick agera kontrollant precis klockan 8 innan vi stack iväg på de sista 32 kilometrarna till målet i Skövde.

Vi hade ett annat flechelag precis framför oss på vägen. Vi passerade dom när dom, av någon anledning, stannade vid vägkanten. Det var CK Distans Syd med bl.a Tony, Jan Erik och Ove.

Vi lyckades ta totalt felaktig väg in till Skövde. Det blev cykelförbud och annat skoj men jag för trött i skallen för att orka tänka om så vi fortsatte.

Backen upp till Hotell Billingehus är magnifik men den gick fint denna gång också.

Här strömmade lag efter lag över mållinjen. Många gamla kända ansikten dök upp och det blev många hälsningar och handskakningar.

I samband med lunchen var det prisutdelning till de lag som åkt längsta distanser i klasserna mixed lag, damlag och längst av alla. Vann gjorde CK Distans Väst som fick ihop 615 km på sitt dygn. 2:a kom Hisingens CK med ett lag som kört 603 km. Måste vara surt att ”förlora” med 12 km! Vårt lag kom 3:a.