Cykelsnack

Cykelsnack

Om bloggen

I denna blogg skriver jag om cykling, cyklar och cykelteknik

En randonneurcykel

TeknikPosted by Bengt Sandborgh Thu, May 13, 2010 17:07:17

Det är väl en del som undrat vad det är för gammalt skräp som jag rullar runt på och kanske även varför? Här kommer svaret.

Randonneurcykling, dvs osupportad långdistanscykling, ställer krav på cykeln som skiljer sig från det som krävs av en tävlingscykel. Skillnader är att randonneuren sitter på cykeln betydligt längre tid, att han/hon har en liten packning med sig samt har behov av en belysning. Ändå kör 99 av 100 randonneurer på hjälpligt anpassade tävlingscyklar. Men, framför allt i USA, har fler och fler börjat åka på specialbyggda randonneurcyklar. Cyklar inspirerade av de gamla mästarna från Frankrike: René Herse, Alex Singer, Jo Routens, mfl.

Den moderna tävlingscykeln är konstruerad för att vara så lätt och styv som möjligt. Sittställningen är optimerad för lågt luftmotstånd, inte komfort. Samma gäller för däcksbredden. En tävlingscyklist har ingen packning utöver 2 vattenflaskor.

Hur ska då en randonneurcykel vara utformad? Den ska:

1.Vara komfortabel
2.Kunna bekvämt och säkert ta en liten packning
3.Ha en väl fungerade och driftsäker belysning
4.Ha vägegenskaper som upplevs som trygga
5.Vara tillförlitlig


Komforten: Den största komforthöjande faktorn är att köra med bredare däck. Det är en stor skillnad att åka på 28-30 mm breda däck pumpade med 4-5 kilos tryck jämfört med 23 mm pumpade till 8 kilo.Spontant tror man kanske att så breda däck måste rulla trögt, men sanningen är att breda däck har lägre rullmotstånd än smala. Enda anledningen till att tävlingscyklister inte kör med breda däck är att för dessa är luftmotståndet viktigare än rullmotståndet. Men randonneurer snittar inte 40 km/h, för oss är komforten och rullmotståndet viktigare.

En annan, i allra högsta grad, komforthöjande utrustningsdetalj är stänkskärmar. Det är en enorm skillnad med eller utan stänkskärmar vid dåligt väder. Tänk att slippa den sand och vattendränkta ”blöjan” i byxorna. Vindtunneltester har visat att stänkskärmar har förvånansvärt liten påverkan på luftmotståndet. Skärmar av metall med invikta kanter skyddar betydligt bättre än skärmar av plast. Skärmar av metall finns från Gilles Berthoud (rostfritt stål), Honjo och Velo Orange (båda aluminium). En skärm ska vara minimum 10 mm bredare än däcket.

Sin packning packar man med fördel i en väska som sitter framtill på cykeln. Där får man lasten över det starkare framhjulet, den är nåbar under färd samt påverkar cykelns vägegenskaper minst. Minst påverkan får man med en väska som står så lågt som möjligt på en liten frampakethållare. En styrväska som sitter fastsatt på styret är sämre. Tyngdpunkten kommer högre och ofta skyms ens eget framdäck, vilket inte är bra när man ligger på rulle. Med en framväska får man också en bra plats att placera kartor och färdnoter läsbara under färd.

Belysningen ska vara en del av cykeln. Inte något som man ska komma ihåg att ta med sig, eller kräva batterier som kan ta slut. En navgenerator med lämplig lampa uppfyller alla krav på tillförlitlighet och ljusstyrka. Om man har ovan nämnda frampakethållare får man även en idealisk plats att fästa lampan på.

Vägegenskaperna är viktiga. Cykeln ska gå tryggt och lugnt. En oförsiktig vridning av styret av en trött randonneur ska inte få cykeln att skena iväg. Man ska kunna byta linje i en kurva om man upptäcker grus eller ett potthål sent. Tårna får inte ta i framdäcket/skärmen vid stora styrrörelser.

En randonneurcykel måste vara tillförlitlig. Noggrant monterad med komponenter som inte går sönder i första taget. Slitagedelar, t.ex. ekrar, måste vara bytbara vid vägkanten. Inget som skramlar eller låter. Små problem som man kanske kan leva med under cykelturen till jobbet kan driva en till vansinne under Paris-Brest-Paris.

Vad ställer ovanstående för krav på ramen och dess geometri? Att man ska få plats med bredare däck och skärmar säger sig självt. Fästen för en frampakethållare och skärmar. Skärmfästen är inte bara öglor vid gaffeländarna utan även gängade hål under framgaffelkronan, bakbromsbryggan och på kedjestagsbryggan. Skärmarna ska kunna monteras utan ”L”-formade byglar etc. Bromsbultarna ska inte behöva användas.

För att en cykel med bredare däck och en framväska inte ska uppfattas som trög och seg behöver man ta hänsyn till detta när man dimensionerar ”framvagnen”. Det krävs brantare styrvinkel och mer böj på gaffeln.

En komplett randonneurcykel, där specialutrustningen är integrerad i konstruktionen, väger kanske 3 kilo mer än en strippad tävlingscykel i kolfiber. Eller 3-4 % mer beräknat på totalvikten av cykel, cyklist, packning, vatten och mat. En försumbar skillnad.

Under 2008 blev jag så inspirerad av dessa tankar och idéer att jag kände att en riktig ”randonneuse” skulle vara roligt att ha. Att en kille från Seattle körde PBP 2007 på 50 timmar blankt med en sådan cykel (från 1972) var väl det som fick mig att sluta tvivla.

Efter att ha kontaktat 2 olika rambyggare i England beställde jag en ram från Bob Jackson i Leeds. Varje detalj på ramen, varje mått och vinkel var noggrant specificerade i min beställning. Jag hade till och med listat vilka Reynoldsrör som skulle användas (med artikelnummer).

Jag beställde pakethållare, skärmar och decaleur (ett snabbfäste till framväskan) från Velo Orange i USA. Väskan från Gilles Berthoud i Frankrike. Bromsar från Tyskland, osv,osv.

Efter 5,5 månaders väntan dök ramen upp. Det var nervöst att packa upp den. Tänk om man missat någon viktig detalj? Men ramen var i stort sett ok. Fast jag specificerat hur breda skärmarna var och att bromsklossarna skulle var i botten för maximalt utrymme så är ramen lite trång. Men fullt användbar.

Jag har nu kört en full brevetserie + en Flèche på denna cykel. Med pendling och träning har den rullat 1000 mil. Jag är otroligt nöjd. Den går väldigt fint på vägen. Den dyker in i kurvor som ingen annan av mina cyklar. Men ändå kan man byta linje inne i svängen utan att cykel ”kämpar emot”. Komforten med breda däck och tunnväggiga stålrör i standarddiameter är fantastiskt bra. Det här är även den första cykel jag åkt på med skärmar som är skrammelfri. Om man packar väskan full med 5-6 kilo märks det inte. En motsvarande vikt i en sadelväska eller på en bakpakethållare hade definitivt märkts varje gång man ställt sig upp och pendlat cykel från sida till sida.

Specifikation:

Ram av Reynolds 853 rör: överrör 0,6/0,4 mm, underrör 0,75/0,45 mm, sadelrör 0,8/0,4 mm. (godstjocklek i ändarna resp. mitt av röret). Styr- och sadelvinkel 73 grader. Framgaffelsprång 57 mm. Kedjestagslängd 430 mm.

Eftersom jag trivs väldigt bra med cykeln är jag nu sugen på att beställa en ny ram där alla denna cykels brister är åtgärdade. Den ska utrustas med andra bromsar så att det blir mer plats för skärmar och breda däck. Dubbelverkande bromsar typ Mafac ”Racer” eller Paul Components Racer M. Ett par Mafac ”Racer” är för övrigt redan inköpta på ebay.fr. Ramen ska även ha en baklampa som drivs av generatornavet. Så mycket som möjligt av sladdarna till lamporna ska givetvis gå inne i ram och pakethållare.

Vad jag känner till finns det idag bara en ram som uppfyller de flesta av ovanstående krav som går att köpa "från hyllan". Det är Velo Orange Rando ram. Eftersom en cykelkamrat precis har köpt en sådan hoppas jag kunna återkomma till den på ett senare blogginlägg.

Länkar.

Velo Orange Här finns mycket godis för en randonneur

Gilles Berthoud Väskor och skärmar

Curt Goodrich Rambyggare

Mike Terraferma Rambyggare

JP Weigle Flickr bildström från Amerikas kanske skickligaste byggare. Ren cykelporr!

Alex Singer Den enda kvarvarande franska "constructeur" även om mäster själv, Ernest Csuka, gick bort strax före jul 2009, 81 år gammal.