Cykelsnack

Cykelsnack

Om bloggen

I denna blogg skriver jag om cykling, cyklar och cykelteknik

608 km solo i ruskväder

TurerPosted by Bengt Sandborgh Mon, June 04, 2012 22:30:22

Inför årets 60-milare från Täby var väderprognosen stabil och usel. Det skulle bli regnigt, kallt och blåsigt. Det enda tveksamheten verkade gälla hur långt västerut som regnet skulle finnas.

Det flesta aspiranter valde klokt nog att avstå, inför lördagsmorgonen fanns det 4 anmälda. Men jag hade pratat med Johan (Mölleborn) så jag var fullt medveten om att det mest var en ”utifall-att” anmälan.

Själv kändes det som om jag i alla fall ville försöka och jag började fundera på klädsel och packning. När lördagen närmade sig hade jag börjat se fram mot utmaning med skräckblandad förväntan. Min plan var att ha mycket mat med mig så att jag skulle slippa längre stopp. Det är ju efter varje stopp som man fryser om man är blöt. Jag hade 8 flaskor Resource, 8 bars och 4 bananer med mig.

Klädseln var inte så svår att bestämma sig för. 2010-års 40-milare gav mycket erfarenhet. Det svåraste är händerna. Jag packade ner 5 olika par handskar. Diskhandskar, stickade fingervantar, långfingrade cykelhandskar, neoprenhandskar och vanliga kortfingrade. Övrig klädsel i påklädningsordning: cykelbyxor (Assos), knävärmare (Nalini), Icebreaker yllestrumpor, tights i ”Roubaix” material (Assos), långärmad ylleundertröja (Icebreaker), armvärmare (Craft) och kortärmad yllecykeltröja (Icebreaker). På huvudet hjälmmössa + hjälm. GoreTex jacka och/eller vindväst som ytterlager. GoreTex skoöverdrag.

Min cykel är ju en verklig ”all weather, all day” cykel så den var klar och beredd. Jag hade nog inte försökt mig på detta stolleprov utan en riktig randonneuse med rejäla stänkskärmar och egolapp.

Lördagsmorgonen bjuder på lätt duggregn. Cyklar med bara vindväst till Klubbstugan. Torbjörn är den enda av de anmälda som dyker upp. Vi känner varandra så pass att vi båda är klara över att något sällskap av varandra skulle vi inte få. Det skulle bli solo 60-milare för oss båda. På ett sätt tyckte jag det var en lättnad. Inga andra att ta hänsyn till och ingen som måste ta hänsyn till mig. Sprut från skärmlösa cyklar skulle jag också slippa!

Jag hade Torbjörn på rullen ända till Mörby. Där stannade han och tog på sig mer kläder. Jag rullade vidare och tog mig till Botkyrka kyrka innan duggregnet hade tilltagit så pass att det var dags för GoreTex + diskhandskarna.

Kort kaffestop i Järna innan jag vände nosen västerut mot Flen. Där kom motvinden. Hård och obarmhärtig. Jag la ner kedjan på lilla klingan (där låg den kvar de nästa 30 milen!) och tuggade mig sakta men säkert mot nästa kontroll. Det regnade, men inga skyfall, jag höll mig någorlunda torr.

Får ett meddelande från Torbjörn som säger att han tvingas bryta. Han hade för lite kläder och händerna var nu så stela ett det inte gick att växla längre. (Han cyklade i alla fall via Strängnäs till Enköping där han blev hämtad.)

Hjälmaren var ett rytande hav. Riktigt dramatiskt. När jag svängde norrut vid Lännäs fick jag fruktansvärd sidvind, jag höll nästan på att blåsa i diket i de värsta körarna.

Det blev en pizza i Fellingsbro som vanligt. Hade tänkt åka ända till Gränges utan lagad mat men insåg att med min fart skulle allt vara stängt när jag kom fram.

Efter Lindesberg när jag kom ut på rv 50 var det dags att slå på lamporna. Backarn var samma som tidigare men där i norrsluttningarna var man i alla fall i lä! Motvinden var fortfarande helt vansinnig.

Undrar vad de fåtaliga bilisterna tänkte när dom såg en ensam cyklist ute på vägen i mörker och skitväder? Eller kanske inte…

Jag vet att när man ser skylten som visar länsgränsen är sista backen besegrad och man kan rulla ner till Grängesberg. Ser reflexerna från en skylt långt bort men tror inte det är den skylten. Hade för mig att det var minst en seg, dj-a backe kvar. Men tjoho, ”Dalarnas län”!

Klättrar upp till vandrarhemmet, får med stela fingar ta fram mobilen och läsa koden till dörren. Mycket skönt att vara framme! Klockan är 00:35, vilken är ca 4 timmar senare än när jag brukar komma till Gränges.

Draperar mina förvånandsvärt torra (eller snarare inte plaskblöta) persedlar på två element i korridoren. Jag väljer att prioritera sömn och hoppar över duschen och hoppar istället i säng.

Mobilen ringer 05:00. Jag fasar för att titta ut på vädret men till min stora glädje syns inga regndroppar i den jättestora vattenpölen på gatan. Vilket lyft, det hade varit tungt, mycket tungt, att starta i regn.

Alla kläder utom ena strumpan känns torra och inte alls obehagliga att ta på sig. Men det är kallt så GoreTex och hela kittet åker på.

Fagersta Brukshotell står som traditionen påbjuder för frukost. Eftersom flickan i receptionen inte ”orkade öppna en kassa” blev det gratis. Bock och tack.

Startar från Fagersta utan GoreTex och diskhandskar men i backen upp från Ängelsberg fick jag kapitulera för regnet och tar på mig allt igen.

Har klart märkbar medvind hela vägen till Uppsala vilket var underbart. Det var bara det otaliga regnskurarna som störde. Cyklade man utan jacka började det regna. Man väntar i det längsta på att det ska sluta men ger upp och sätter på sig jackan. 2 minuter senare slutar det. Så höll det på hela söndagen.

En mil innan Märsta har jag punktering fram. Tar mig tid att verkligen undersöka däcket för att hitta orsaken men hittar inget. Pumpar upp slangen men det går inte att höra något pys i blåsten. Första reservslangen vägrar hålla någon luft överhuvudtaget. Det händer ingenting när jag pumpar. Fasar för att pumpen är pajj men slang nr 2 är som tur är ok.

Vid Rosersberg öppnar sig himlen och det vräker ner. Men med 2,5 mil kvar var det inte direkt så jag brydde mig.

Väl hemma är det bara att klä av sig naken i tvättstugan och dumpa alla kläder direkt i tvättmaskinen.

Jag är trots allt nöjd med helgen. Inga men och inget ”episkt lidande”. Vad jag förstår regnade det mycket mer i Stockholm än där jag var. För mig var motvinden mycket mer påfrestande än regnet.