Cykelsnack

Cykelsnack

Om bloggen

I denna blogg skriver jag om cykling, cyklar och cykelteknik

Flèche Nordique lag ”Les drougés de bitumen” (Asfaltsnarkomanerna)

TurerPosted by Bengt Sandborgh Tue, May 25, 2010 22:25:05

Många av mina bästa randonneurminnen härrör sig från de 6 ”flechar” jag kört. I Pingsthelgen var det dags för den 11:e upplagan av ”Flèche Nordique”. Arrangör var Ulf Sandberg i Skövde. Det står, i och för sig, IOGT/NTO, Skövde som officiell arrangör men 100 % av allt jobb utfördes av Ulf även denna gång.

En fleche är randonneurlopp för lag. Ett lag får ha mellan 3 till 5 deltagare. Man ska på 24 timmar cykla minst 360 km för att bli godkänd. Lagen planerar sin egen rutt, det enda som är fastställt är målgången i Skövde klockan 10.00 på söndagen. I sin anmälan till loppet ska man ange vilken rutt man kommer att ta och vilka orter, med beräknade passertider, man tänker använda som kontroller.

Eftersom det utdelas pris till det lag som kört längst är det en väl bevarad hemlighet hur långa distanser de olika lagen anmält.

Jag fick ihop en rutt på 449 km som kan ses här: http://www.gpsies.com/map.do?fileId=hnzruehgymrxzlgs

Start i Södertälje. Stämpla i Nyköping, Söderköping, Kisa, Nässjö och Tidaholm + Skövde.

Från början var vi fullt lag med 5 deltagare men efter ett avhopp var vi 4 som tog pendeln ner till Södertälje för att starta. Bengt S, Niklas W, Johan N och Magnus H.

Väderprognosen för dygnet såg mycket bra ut. Sol, medvind och liten risk för regn.

Efter en första startstämpel och lite klädjustering var vi snart ute på vägen. Hela vägen till Söderköping var samma sträckning som för Tumba 40-milen. Denna gång tog vi en annan väg genom Nyköping och siktade på gågatan och rakt på järnvägsviadukten. Denna lördag var inte den bästa för detta vägval. Det pågick en massa jippon och en marknad i centrala staden. Men, efter lite kryssande bland folk, var vi igenom och tog en första rast på MAX.

Nästa delmål var färjan vid Kvarsebo. Vi hann lagom med en glass i lugn och ro innan det var dags för ombordstigning.

Statoil i Söderköping ställde upp med stämpel (och fika) som kontroll 2.

Nu var det 91 km på helt okända vägar till nästa stämpling i Kisa. Redan efter ett par km utanför Söderköping tyckte jag inte det stämde. Jag hade bara med mig kopior från ”Motorcykelkartan” i skala 1:275 000 som hjälpmedel och på den såg det ut som om vi skulle ta vänster i utkanten av Söderköping. Men någon sådan avtagsväg kom aldrig. Magnus frågade en man om vägen och enligt honom var det rätt väg så vi fortsatte framåt. Efter några km fick jag för mig att vi ändå var fel, men att det inte var någon fara. Det skulle bli en liten omväg bara.

Då kommer vi till en T-korsning där det står ”Ringarum” åt vänster och inget åt höger. Nya kartstudier gör klart för mig att vi är på helt rätt väg! Det gör oss så pass glada att vi felbedömer var på denna väg vi befinner oss. ”Ringarum ligger vid kusten, dit ska vi inte” tyckte Magnus. Och eftersom det inte stod något skyltat åt höger så tyckte jag att vi skulle ta åt det hållet. Vid nästa korsning ska vi ta åt det håll det inte står ”Ö Ryd”, bestämde vi också. Så vi tar höger och börjar trampa. Efter en halvmil så kommer vi till ett samhälle. ”Ö Ryd”, står det på skylten till min stora förvåning. Efter lite mer kartläsning faller bitarna på plats. Det är bara att vända om. Men nu är vi 100 på var vi är i alla fall!

Det var fina cykelvägar vi lyckats hitta. Jag kan verkligen rekommendera ”Motorcykelkartan”. De rödmarkerade vägarna (=rekommenderad motorcykelväg) är ofta idealiska också för trampcykel. Kuperat landskap, kurviga vägar och den ena fantastiska vyn efter den andra. Vi sitter bara och njuter.

Åtvidaberg är nästa hållpunkt. Johan ville äta något men när vi följde skyltarna mot väg 134 så leddes vi runt samhället och det fanns inget ställa att gå in på. Men vi tog en liten rast vid vägkanten och stoppade i oss av matsäcken.

Nästa kontroll var i Kisa efter 234 km. Vi kom dit ungefär enligt schemat och hittade en bra pizzeria för ett skrovmål. Här börjar Johan må dåligt och har väldigt svårt att få i sig maten. Då han är diabetiker är det extra noga med mat.

Men han bestämmer sig för att fortsätta och vi sticker från Kisa 22:00. Redan efter en knapp mil säger Johan att han mår dåligt och att spyan ligger väldigt nära. Det är inte alls bra eftersom han just tagit insulin. Om man då kräks upp all mat måste man äta lika mycket på direkten annars kan det bli farligt. Det blir tyvärr så att Johan bryter och han vänder tillbaka till Kisa för en hotellnatt.

Nu är vi bara 3 som cyklar i det tilltagande mörkret mot Nässjö och nästa kontroll.

I Nässjö visste vi att det fanns en 24/7 Statoil där vi tänkte stämpla. Frågan var om det var nattlucka eller om man kunde komma inomhus. Jodå, det var öppet. Tyvärr var vi inte ensamma. Varenda berusad människa i Nässjö var också där. Det var raggarbilar, hottade 740 med tonade rutor och EPA traktorer. Killar med sydstatsflagga på jeansjackan, osv, osv. Vi var verkligen på bonnvischan! Men vi blev inte alltför hårt ansatta och kunde fylla magarna igen.

Nu var Jönköping nästa mål. Vi tog stora 2+1 vägen. Inga problem med trafiken så här på småtimmarna. Ett öde Jönköping passeras enkelt och utan navigationsproblem.

Till vår sista kontroll i Tidaholm hade jag valt en mindre väg som gick från Habo. Här blev det återigen lite tveksamheter vad gällde vägvalet. Men med hjälp av 1 km grusväg kom vi till avsedd väg.

Vi anlände till Tidaholm ca 07:20. Vi fick inte stämpla innan 08:00 för att kunna visa att vi cyklat minst 25 km under loppets sista 2 timmar.. Vi hittade ett par parkbänkar att rasta på. Magnus fick ägna en stor del av rasten till att byta bakväxelvajern. Men det gick problemfritt.

En morgonpigg hundägare fick agera kontrollant precis klockan 8 innan vi stack iväg på de sista 32 kilometrarna till målet i Skövde.

Vi hade ett annat flechelag precis framför oss på vägen. Vi passerade dom när dom, av någon anledning, stannade vid vägkanten. Det var CK Distans Syd med bl.a Tony, Jan Erik och Ove.

Vi lyckades ta totalt felaktig väg in till Skövde. Det blev cykelförbud och annat skoj men jag för trött i skallen för att orka tänka om så vi fortsatte.

Backen upp till Hotell Billingehus är magnifik men den gick fint denna gång också.

Här strömmade lag efter lag över mållinjen. Många gamla kända ansikten dök upp och det blev många hälsningar och handskakningar.

I samband med lunchen var det prisutdelning till de lag som åkt längsta distanser i klasserna mixed lag, damlag och längst av alla. Vann gjorde CK Distans Väst som fick ihop 615 km på sitt dygn. 2:a kom Hisingens CK med ett lag som kört 603 km. Måste vara surt att ”förlora” med 12 km! Vårt lag kom 3:a.

Mälaren Runt XL

TurerPosted by Bengt Sandborgh Sun, May 16, 2010 21:58:53

Jag var lite tveksam till att cykla denna runda med tankte på förra helgens stapatser och att det är flèche nästa helg. Men när man såg väderprognosen så kunde man ju inte låta bli. Första chansen denna säsong för kortställ!

Det var ett antal anmälda som inte dök upp på morgonen. Antar att den häftiga regnskuren vid 3-tiden fick några att dra öronen åt sig. Men det har sagts förr: Vädret är aldrig lika dåligt som det ser ut att vara från sovrumsfönstret.

För en 50+ gubbe som jag är det perfekt med en lugn start genom Stockholm. Det är tyvärr något jag märkt med åren. Får 35-åringarna för sig att gasa från startlinjen är jag rökt numera. Usikten från Västerbron över Riddarfjärden och Gamla Stan är magnifik en tidig vårmorgon.

Vi hade blöta eller väldigt blöta vägar fram till någonstans mellan Mariefred och Stallarholmen. Mina stänkskärmar var guld (igen).

Strax innan Strängnäs drabbades Per Eric (liggcykel) av kedjebrott. Han fick låna en kedjebrytare och vi lämnade honom mekande vi vägkanten. (Jo han kom i mål)

Nu var det propagandacykling som gällde. Sol, 20 grader och medvind. Man satt bara och njöt och sa "Det har har jag längtat efter hela vintern".

I Köping delade vi upp klungan på två pizzerior för att spara tid.

Tille försökte byta upp sig men tanten vill ha för mycket i mellan så det blev ingen deal;-)

Sedan började motvinden. Vi hade kant- eller motvind i nästan 15 mil. Det var bara på slutet som det mojnade av.

Trafikverket bjöd också på ny fin 2+1 väg mellan Litslena och Örsundsbro. Det var inte kul. Ber om ursäkt för det.

I Uppsala var det en hel del i gruppen som var sega. Men det är fina vägar hem till Täby så det gick rätt lätt trots lite väl många stopp (Lucka! Punka!) osv.

Här var det 3 som bröt mot en av randonneurcyklingens oskrivna regler. Har man kört ihop 35 mil så håller man banne mig ihop de sista 5 också. Fy skäms!

Jag lovar att hitta en ny dragning mellan Hummelsta och Uppsala till nästa år. Eller varför inte till i höst? Denna runda går den 11 september igen. (Är det ett bra datum?) Jag har kart- och Mapsource-rekat en variant som är några km längre men man slipper i stort sätt hela 55:an. Det är väl någon halvmil precis vid Örsundsbro man måste ta.

40 mil från Tumba

TurerPosted by Bengt Sandborgh Sun, May 09, 2010 21:41:48

Det finns många klyschor att ta till när det gäller gårdagens runda:

"Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder" håller jag inte med om, men "Det som inte dödar en, stärker en" beskriver nog bäst vad det handlade om.

Det är inte lätt att hitta kläder som funkar i hällregn och 5 plus. Yllestrumpor och skoöverdrag fixar fötterna. Torr är man ju inte men blir aldrig riktigt kallt. På benen hade jag, förrutom vanliga cykelbyxor, roubaix knävärmare och roubaix tajts. Funkare bra. På överkroppen undertröja av merinoull, långärmad cykeltröja + Gore Tex Paclite jacka. Jag blev mer blöt än njutbart. Vet inte var vattnet kom ifrån. Kan det komma från kragen och nacken? Ett hjälmöverdrag hade inte varit fel.

Händerna är det svåraste. Diskhandskar över vanliga långfingrade cykelhandskar funkar faktiskt riktigt bra. Men de är sköra, vilket jag fick erfara när jag skulle byta till torrare innerhandskar. Ripp sa det. Suck.

Annars funkade cyklingen bra. Jag hade hyggliga ben. Det var bara de sista 3-4 milen det gick segt. Hade krångel med växlarna. Det visade sig vid dagens välbehövliga storservice att framväxeln hade vridit sig en aning. Det var hopplöst att få upp kedjan på stora klingan. Trodde så klart att det var min stelfrusna vänsterhand som var orsaken. Men så var det alltså inte. Bakväxlingarna strulade också på slutet. Kedjan hoppade ner till tyngre växel efter en stunds tvekan. Idag har jag rivit bort Nokon höljena och satt på Shimano orginal. Har hört att man behöver byta inner teflon"röret" efter en tid med Nokon. 1000 mil funkade dom bra. Men Nokon känns inte riktigt rätt på en randonneuse. Skulle inte vilja pilla med "pärl"arbeten vid vägkanten om man skulle få vajerbrott. Skulle förresten inte vilja byta växelvajer överhuvudtaget vid vägkanten med senaste generationen av Shimano (med vajerdragning under styrlinda). Regnkläder på strax utanför Jönåker

(ev) Randonörd med ny tävlings(!)cykel.

Grusvägar i regn piggar alltid upp!

Det var en tuff runda. Men alla som var med har tänjt lite på sina gränser. Nu vet vi, det går att cykla 415 km i regn och rusk!

Jag hade roligt hela dagen, vilket det trevliga sällskapet var en högst bidragande faktor till. Jag är full av beundran över att alla höll humöret uppe. Det var ingen som var sur på insidan!

När jag körde hem satt jag på gummimatten från passagerarsidan för att inte blöta ner stolen. Hemma klädde jag av mig allt i tvättstugan. Duschade med väldigt varmt vatten och la mig direkt i sängen med en extrafilt. Det sista jag kommer ihåg att jag tänkte var "Jag fryser fortfarande". Vaknade vrålhungrig efter 4 timmar, gick upp och åt en första frukost och somnade om.

300 km från Tumba

TurerPosted by Bengt Sandborgh Wed, April 21, 2010 23:06:28

Sveriges Vagga, 300 km Brevet Randonneurs Mondiaux med start i Tumba 2010-04-17.

I lördags var det premiär för mig att köra en av Åsa och Henriks nya rundor med start i Tumba söder om stan.

Väderprognosen hade skiftat hit och dit hela veckan innan. Till slut såg det ut som om vi skulle klara oss från regn men att det skulle blåsa en kraftigt sydvästlig vind.

Det stämde, det blåste något överj-ligt. Motvinden ner mot Oskarhälls kafé slog alla rekord. Jag var så uppgiven och slut i benen att jag bara vill hitta en skön busskur att gråta ut i!

Men Håkan, Niklas och Olle kom ikapp precis när det kändes som värst och jag kunde få lite draghjälp.

På kaféet var det ett tiotal randonneurer när vi kom fram. Alla var lika slut och uppgivna som vi, men stämningen var god.

Hemvägen gick med andra ord betydligt lättare. Det var roligt att cykla igen.

Vid OKQ8 i Vagnhärad hade Terje med barn en liten extra utfodring. Tack för kaffet!

Nu hade vi 22,5 km till färjan över Skanssundet. Vi cyklade på men det gick lite segt. Diverse olika uträkningar visade att vi behövde cykla med 36 km/h i snittfart för att hinna med 20:30 färjan. Det skulle inte gå, utan det kändes bättre att slå av på farten rejält för att slippa sitta på kajen i 25 minuter och frysa. Men vi rullade på ganska bra i alla fall. Man hyser alltid ett litet hopp om att färjan kan var försenad. Och vår glädje blev stor när vi rullade in på hamnplanen och ser båten vara kvar med bommen halvfälld. Det visade sig att gruppen, som körde om oss någon mil tidigare, hade lyckats övertala skepparen att vänta några minuter på oss. Vi tackar Väg-, förlåt Trafikverket för det!

Det sista 2 milen fick köras i mörker. Jag var glad jag hade SONdelux navet och SON Edelux lampan för vägen var både smal och krokig innan vi svängde vänster på väg 225.

Stort tack till Åsa och Henrik för rekningen av banan. Det är ett gediget arbete att ta fram en fullödig vägbeskrivning med noter. Banan är inte den lättaste 30-milen. Jag tror den har ganska många fler höjdmeter än Täby 30-milen ”Saltluft”. Men jag längtar redan efter att åka rundan under högsommaren när Sverige är som vackrast.

« Previous